Everybody hurts some days
It’s okay to be afraid
Everybody hurts
Everybody screams
Everybody feels this way
And that’s okay
La da da da da da
That’s okay

Så många gånger jag har talat om för mina vänner, de som har de svårt - att det kommer lösas.

Men jag inser hur meningslöst det är. Här sitter jag och vet inte vad jag håller på med. Jag har ont i huvudet, öronen, kroppen, benen - allt.

Men det finns anledning till var och sitt. Men tankarna snurrar så jävla mycket, tror att jag exploderar av tankar.

Pratade med en kille igår i 5 och ½ timme, från halv nio till två på natten. Det behövdes, han får mig att må bra.

Idag när det var Julavslutning, så satt jag i kyrkan med en vän, J.O Så kom jag tänka på att det var såhär jag träffade J, alltså den killen som sårade mig. När jag la mig mot J.O's axel så var det som att jag spolade tillbaks tiden. Som att jag var tillbaks i den gamla lyckliga tiden. Ni har ingenaning vilken känsla det var.

Klasserna och läraren runtomkring försvann, hörde bara sången som eleverna sjöng, som mina vänner sjöng. Jag ville inte vakna upp. J.O pillade med mitt hår, precis som J har gjort innan. Jag bröt nästan ihop och ville bara gå. Bort från allt, ut ur portarna. Låta alla stirra på mig. Det hade vart värt alla frågor men J.O hindrade mig. Han ville inte att jag skulle gå. Tacksam för att jag har han.

Jag har nu tänkt framochtillbaka. Tror beslutet om att sluta blogga blir av. Jag kan inte låta mina tankar och känslor bli mer offentliga. Jag kan inte ta emot mina kompisar frågor om hur jag mår och ljuga för dem. Jag kan helt enkelt inte skriva här. Och om jag skaffar en ny blogg spelar ingen roll, jag är fortfarande offentlig.

Jag ska bli osynlig, som vinden. Man ser den inte, men man känner den. Så jag tackar för mig och jag kommer skriva ner alla mina tankar som aldrig förr i en bok.

S, du vet att du alltid kan nå mig på något sätt. Men detta blir bäst, bloggen måste bort. Eller bloggen kan stanna men det blir ingen uppdatering. Jag håller mina tankar inombords och inom en bok. Vet att du kommer tycka det är dåligt att jag kommer hålla allt inom mig men jag kan inte skriva ut mina innersta känslor här ändå. Jag kan inte låta er veta precis hur jag mår. Det funkar inte. Men jag är din vän, och det förblir jag.