Har nog aldrig haft så mycket tankar i huvudet som nu. De bollar mellan varann och gör mig förvirrad.

Jag vet inte ens vad jag ska skriva, för fingrarna bara stannar upp innan jag trycker ner en bokstav på tagenterna.Det har knappast hänt förut. Jag har alltid vetat vad jag vill göra med mitt liv, min framtid.

Men just nu står det still.

Pappa var väldigt nöjd över mina val på gymnasie. Hade lite skog på en av inriktningarna som pappa tyckte var riktigt bra - BRA, då har vi snackat om det.

Jag brukar inte prata så mycket känslor/framtid/skola eller något överhuvudtaget men nu snackade vi min gymnasie. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra men jag hoppar på första bästa tåg och se vad de far någonstans. Kommer ju bort från flera idioter medans jag skiljs med mina bästa vänner...