Have you ever been in love? Horrible isn't it?

It makes you so vulnerable.

It opens your chest and it opens up your heart and it means that someone can get inside you and mess you up

Har vart allmänt deppig idag och iochmed att jag är deppig kan jag inte äta ordentligt. Finner ingen aptit.

Jag gör felfelfel hela tiden. Dumma och onödiga misstag. Smsar J och säger att jag vill vara med han. Smsar E och säger förlåt att jag har betett mig som en bitch. Smsar F och berättar att jag känner mig klängi på han. FEL

Hur fan tänker jag? Jag borde leva och ta dagen som den kommer men istället rusar jag mot dagen och det blir helt galet fel.

Jag bråkar med mina föräldar jämt och ständigt och det är tack vare att jag måste ha sista ordet- på så sätt känner jag mig bättre och starkare. Men det är också det sista ordet som kan bli mitt slag. Men idag bråkade/tjafsade jag ingenting på Pappa och han var sådär översnäll hela dagen vilket gjorde mig irriterad men jag igronera honom från början och det är väl svaret till varför vi inte har grälat.

Det är mig det är fel på. Jag undrar nästan alltid vad det är för allvarliga problem jag har. Överreagerar för det minsta, skriker för det mesta och är allmänt dryg. Jag hoppas att detta bara en tonårsfas. Hatar att vara grinig och göra fel beslut. De är ju de felaktiga besluten som sätter mig i felsits.

När jag tittar på mig själv i spegeln så ser jag bara en osäker tjej. En tjej med alltför mycket fel för att bli rätt. När jag sitter på bussen och tänker mig in i min egna perfekta värld så märker jag återigen att jag börja bli osynlig. Jag vill inte synas för någon. Jag vill inte ha uppmärksamhet från folk, jag vill vara den lilla osynliga tjejen för mig själv.

På så sätt kan jag lida i min ensamhet utan att prata med andra hur jag mår. Jag har inga känslor, jag har verkligen inga känslor. Jag har stängt ner mig själv inifrån. Jag vet inte hur det känns att vara älskad, jag vet inte hur det känns att ha kul.

En gång i tiden har jag upplevt de ovan och ännu mer men nu är jag bara osäker tjej som sparkas runt som en boll mellan 3 killar. 3 helt olika killar. 3 killar som kan såra mig såå lätt med deras ord. Jag söker mig till dem när jag mår dåligt. Men en efter en släpper jag och jag trycker de bort från mig. Jag får bilder som spelas upp när jag stirrade rakt på spegelbilden som speglades mot mig. Hyfsat långt brunt hår, alltför blåa ögon, jeansen som sitter perfekt på benen, väskan som är fullproppad med kläder och andra tjejgrejer. 

Men det är något fel på spegelbilden, jag hittar så mycket fel att jag inte ser de som är bra. Jag förblir liten och hjälplös. Detta är jag och folk har nog inte sett den sidan en då jag alltid har velat vara den som vill uppmärksamhet från den killen jag är småkär i.

Men nu har jag slutat gå in och ut i klassrummet BARA för att se hans blick när jag kommer in. Jag har slutat med att försöka vara en annan, alla andra är upptagna. Eller jag har nog aldrig vart någon annan men jag har aldrig vart mig själv. Självklart har jag glada stunder och skrattar men jag får fortfarande flera tankeställare varje gång jag inte pluggar.

Nu spelas det en låt på min spotify som jag hörde första gången när jag var hemma hos J. Hans mamma satte på den och jag dansade runt. En glad tjej som visste vad hon ville med sin framtid. Men den osäkra tjejen på bussen har ingenaning om gymnasietiden. Ångesten kommer och hon försöker springa ifrån den, gömma sig ifrån den men det spelar ingen roll- den hittar henne trotsallt.

 Alla säger att det kommer med tiden, men jag har aldrig vart såhär osäker på migsjälv på riktigt länge. Jag är så osäker,förvirrad och klyven så det inte är sant. Jag måste avrunda detta inlägget nu och återgå till plugget. Ända gången jag tänker på annat och då mår jag bra och huvudvärken försvinner.

Jag har snart hittat mig själv, återfår mina känslor och jag öppnar upp mig igen men inte för alla. Tilliten måste man förtjäna!

Bråkade just precis med P. Han tycker jag är lat och tjock. Jag kan inte hjälpa till med något pga att jag skulle ge mina djur mat och inte kunde hjälpa han.

Och envis som jag är ska jag alltid ha sista ordet vilket slutade med att jag fick ett slag i magen. Det gör fruktansvärt ont men inte ondare en hans ord som skär i huvudet.

Tjock,ful,patetisk det ÄR jag. Det har folk bekräftat så väl nu. Och korkad som jag är vänder jag mig till E. Han får mig att må bra. Han smsade mig precis. Han är så gullig att jag mår bra i några sekunder tills jag känner smärtan i magen som både han gav mig när han såra mig och självklart P's slag.

Mamma håller på att göra mat, pommes. Riktigt gott men jag tänker inte äta. Om P ska behandla mig såhär så ska jag sluta äta. Helt sinnessjukt men sant. Om han säger att jag är tjock så ska jag bli ännu smalare än vad jag är. That's it!!

A och S, om ni ser detta så vet ni att ni når mig på FB och sms. Och jag vet att ni inte säger något till någon, ni är så ûber bra.

Som jag sa i tidigare inlägg är att jag lever på gamla minnen. Jag är helt fast i den tiden pga J. Han var så läskigt bra, sjukt underbar. Men alla förändras likaså ens känslor.

Lyssnar på en massa sorgliga låtar för att minnas den smärtan som han gav mig när han lämnade mig bara sådär. Jag måste få veta om allt har hänt eller om allt är en dröm. Jag önskar ändå att allt var en dröm, en dröm som aldrig kommer bli sann men någonstans så vet jag att det hände.

Han älskade mig, och jag var världens lyckligaste tjej. ingen har någonsin fått mig att må så fruktansvärt bra. Jag var helt nerkärad i han. Om man ens kan säga så men det är nog de ända sättet att kunna förklara mina känslor som var för han. Jag önskar också att jag kunde skriva ner varje minne med honom så att ni skulle förstå min sits ännu mer, men det går inte. Det kommer göra så grymt ont i hjärtat - som om någon hällde salt i ett öppet sår!

Men jag inser, dag efter dag som går att jag börjar släppa honom och den dagen jag verkligen känner att jag kan släppa han helt och ha han som vän så kommer han och ger mig den uppmärksamheten jag vill och håller om mig. Även om det är en vän grej för hans del så kommer det aldrig bli så för mig. Jag kommer alltid långt in i själen älska han tills jag dör. Så mycket betyder han för mig men jag vet att jag bara är en av alla hans vänner som betyder lite grann. Men han har själv sagt att jag är den som betyder mest för han - too sweet.

Men jag vet att jag kan klara av detta, jag ska klara det utan problem. En ny fräsch start!!

Gissa vem som pratade med mig ídag? Jo, J!

Trodde han först undvek mig, känslig som jag är men det visade sig att han inte hade sett mig på hela dagen så vi satt och pratade om en hel del. Det var härligt att få prata med han och vi satt och disskuterade gamla minnen och om vad håller jag hemligt.

Men min vän S idag sa något sorgsamt men ändå så rätt. Att jag måste vara ärlig mot mig själv, precis lika ärlig som jag är på bloggen. Inte ljuga för mig själv och att jag ska våga vara ärlig mot mina närmaste vänner!

Hon har så otroligt rätt. Men problemet är att jag inte vet hur jag ska bli ärlig mot mig själv. Får helt enkelt hitta en lösning på hur jag ska släppa J för det spelar ingen roll vad  - hoppet kommer alltid finnas där, på ett eller annat sätt.

Men vi får hoppas att allt löser sig för ingen orkar hålla en sån stor börda tillräckligt längre för att leva livet ut så jag måste börja lägga ner bördan sakta men säkert och sluta hoppas på att det ska bli jag och han återigen.

Livet suger hårt vissa dagar men när vännerna och livet funkar förövrigt bra så är det helt otroligt att få en chans till ett liv överhuvudtaget!

Ta vara på det värdefulla du har, innan du vet ordet är det borta!

Det gör ont att vara utan dig. Jag drömmer om dig. Jag vimlar bort i mina tankar. Jag minns hur du tog din hand längs min kind och strök bort håret som var i vägen och du kysste mig. Precis som i en film.

Det är riktigt irriterande att inte kunna släppa dig speciellt nu efter en månad. En månad har jag inte sett dig. Det sticks till i magen på mig.

Jag är otroligt hungrig. Kan vara därför det sticks till i magen men jag tvivlar på det. I mina tankar, i mina drömmar, i min fantasi så kommer du tillbaks till mig. Du vill ha mig igen!

Du säger att du älskar mig. som du en gång sa.

Men allt det är bara en extra lögn på en annan hög av lögner. Varför ger jag mig inte? Varför ger jag inte upp hoppet? Jag borde gjort det för flera månader sen. Men vad är det med dig som jag fastnar för? Du betyder så otroligt mycket... Ord kommer aldrig kunna beskriva det så jag får nöja mig med mina tankar. I mina tankar håller du om mig, precis som förr.

Cut out all the ropes and let me fall

I've tried many times but nothing was real
Make it fade away
Don't break me down
I want to believe that this is for real
Save me from my fear