Have you ever been in love? Horrible isn't it?

It makes you so vulnerable.

It opens your chest and it opens up your heart and it means that someone can get inside you and mess you up

Jag har sällan mått såhär dåligt. Magen är vänd upp och ner. Mår konstant illa och har inte ätit något vettigt på flera dagar. Hetsåt godis förut. Ni kan andas, jag är inte gravid. MEN det har hänt mycket som vanligt.

En nära vän till familjen har gått bort, av en stor stark kamp emot cancer. Det gör ont, hela vägen till själen att jag inte fick träffa dig en sista gång. Jag hoppas du har det bra nu, att du mår så bra som du faktiskt förtjänar. Vila i frid älskade du  

usch, var tvungen att torka tårarna.

Sen så är det en annan väldigt nära som kämpar för sitt liv, även om hon egentligen inte vill. Men hon gör det för så många andras skull, rätt eller fel så hyller jag henne för det. För att hon orkar vara så stark. Mitt liv kommer gå sönder när hon inte orkar längre. Fruktar den dagen redan nu, även om hon kommer få det så mycket bättre.

Och sen något mer? Händer absolut ingenting mer i mitt liv. Jag är så ensam. Så ensam i min lägenhet. Pratade emd en kompis häromdagen när hon kom hit, då vi har glidit isär. Jag sa att jag vart ensam, att jag har vart väldigt nere. Hon skulle förbättra sig men ännu har vi inte hörts eller setts sen dess. Vi lär ses på min bday men jag vet inte om jag kommer kunna ha genuint kul. För känns som folk känner att de måste komma, för att det ska se bra ut. Men därefter så blir jag ensam igen. Kanske.. kanske gör jag mig själv som ett offer. Jag vet inte, jag vill bara att folk ska höra av sig. Fråga om vi ska ses. Men jag är inte spontan då jag är ständigt trött.

Jag vet inte hur många gånger jag tänkt hur det skulle kännas att försvinna ifrån den här jorden. Tanken gör mig livrädd, en annan undrar hur folk skulle reagera när de fick reda på att jag var borta. Jag är nästan nyfiken. För jag tror inte att någon hade reagerat så som jag tror att de skulle göra, eller skulle de bli helt förstörda? Jag lär aldrig få veta det ändå.

Änsålänge så har jag några grejer som distraherar mig från allt sånt där tråkigt.Och jag får hålla fast vid det, även om jag är ensam, så fruktansvärt ensam emellanåt.

Godnatt, jag tror att blir bra. Jag har bra stunder men jag har mycket att hantera, mycket att tänka och göra, men det kommer bli bra.

We accept the love we think we deserve