Jag vet inte vad för exakt fel jag gör som gör att jag hamnar i blås väder. Men uppenbarligen är det något.

JAG VET att man inte kan ha kontakt jämt. Folk skapar sina egna liv, formar och bygger precis som de vill och följer sina drömmar. Men jag önskade så himla himla mycket att jag kunde få vara en del av kakan, följa deras resa mot livet de vill ha. Och jag tror säkert att de tycker vi pratar och allt är prima mellan oss alla men jag känner mig inte delaktig, jag känner mig utanför och framförallt känner jag mig så äckligt ensam.

Hade säkert klarat mig fint om det inte vore så himla kaosartat runtomkring - grejer jag kan göra noll för att det ska bli bättre.

Och med min bakgrund i livet (låter riktigt badass nu) så känner jag att det är faktiskt okej att bryta ihop och komma igen. Jag kan inte vara stark och tålig all the time. Men att visa den här sidan för någon kommer jag aldrig göra. För jag har inget ärligt svar till varför jag mår som jag mår, jag vet inte vad jag ska svara alls.

Spelar egentligen ingen roll att mina vänner säger att de ska finnas där, för dem försöker väl antar jag men de har egna liv, de kan inte passa upp mig hela tiden. Även om jag önskar att någon gjorde det.

Nä, detta gör alldeles för ont att skriva. Jag klarar det faktiskt inte. Vi hörs.