Vad har egentligen hänt den senaste perioden?

Jag har faktiskt åkt skidor med mina vänner. Var borta en hel vecka och det var så skönt. Slippa alla måsten, alla jobb och framförallt allt jobbigt här hemma.

Vi har åkt skidor, druckit alko, vart på afterski, haft mysiga frukostar och middagar OCH ännu mer alko.

Träffade en bartender där och han kan vart det snällaste jag mött på denna jord. Däremot har jag nog gått för långt och sådär som vanligt. Han ska tydligen komma till Sverige i april men ah, vi har pratat om att träffas, umgås, festa men framförallt att da da da ligga. Och allt detta gör mig så glad men samtidigt så sad för han har ett liv där han är och jag har mitt här. Mycket kan hända under dessa veckor och vi kanske aldrig ses igen. Och jag vet att det kommer öka på min mur lite till, som jag sakta har byggt upp och så fort jag släpper in någon så blir jag alltid sårad.

Jag undrar alltid vad som är fel på mig. Var och varannan skaffar förhållande men jag har aldrig lyckats bli fäst vid en person så, och när jag väl börjar bli fäst så slutar det alltid med att personen inte har några känslor som helst för mig.

Jag vet faktiskt inte hur många gånger det har hänt, såpass många gånger att jag har tappat räkningen. Och det får ju en att undra, vad gör jag som är så fel? Och alla jag har känt att bam där kan det bli något mer så tröttnar jag och skiter i personen så fort vi legat. Känner ingenting då? Hur kommer det sig? Och han undrar ju såklart vad han har gjort för fel, som alla andra jag inte kan ge något svar till. Men en vacker dag kanske the one dyker upp, vad vet jag. Eller så slutar mitt liv med att jag jobbar ihjäl mig. För det är de ända jag vet att jag kan göra, utan att behöva tänka egentligen.

SÅ denna veckan ska jag drukna i jobb och släppa att vi va iväg, alla människor jag mötte där. För jag vaknade på riktigt upp med ångest i söndags. Så mycket att jag faktiskt ville åka tbx direkt. Men ingen fattar det, alla har sitt liv här med sina killar, familjer och vänner. Men jag hade inte haft något problem att lämna allt här. Lämna mina djur, även om jag skulle ha saknat dem emellanåt. För jag vet att dem har det bra här hemma.

Är inte det lite sjukt?

Jag som vart sååå instängd i min bubbla med min sport, kan helt plötsligt offra den? För jag har sett att det finns en så himla rolig värld utanför din. Men är jag beredd att ge upp allt? Jag vet inte. Jag vill bara komma iväg och slippa min trista tråkiga vardag. För det har jag ljugit om. Sagt att gud vad skönt att komma tbx till vardagen. Men sanningen är att jag spyr på den, jag vill helst slippa allt och bara åka iväg när jag vill, till vad jag vill.

Usch vad detta gör ont i mitt hjärta. Jag är inte beredd på att göra något eller att inte göra något alls Fastnat mittemellan och det suger helt ärligt kuk.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra just nu förutom att bli frisk. Har gott om tid att fundera vad jag vill med mitt liv. For godsake, jag blir 22 om en månad och inte har jag planerat något inför det. Jag orkar inte, jag orkar inte fira mitt tråkiga pissliv.