Känner att varenda gång jag äntligen börjar må bra så kommer det en käftsmäll, som drar mig så långt ner. Och nu känner jag att jag faktiskt inte orkar låtsas som allt är bra, jag orkar inte kämpa för att jag ska må bättre. För vad gör det för nytta? Helt ärligt, varför förtjänar jag ens att må bra?

Jag har gjort så dumma och konstiga val här i livet så nu är det väl karman som tar mig. Hatar sitta här och tycka synd om migsjälv men tycker och känner väl att ingen av mina vänner riktigt inte fattar eller kan förstå och de kan inte tycka synd om mig för det. Oavsett vad de har vart med om. Jag förtjänar på något sätt att må såhär. Tyvärr fan.

Återigen kommer jag i andra hand, behandlas som skit. Kastas runt, en använd leksak som bara for runt. Alla säger att en dag så kommer det någon som sätter mig i första hand, som behandlar mig på ett sånt värdigt sätt som jag själv inte tycker jag förtjänar, men det verkar så himla långt bort. Men det knäcker mig. Jag duger bara när de, dvs framförallt killar vill ha mig, däremellan är jag INGET. Jag är bara ett sånt där bootycall som man ringer när man vill ha sex. Och igår blev det så tydligt. Min fantastiska vidriga kk vill inte ha något med mig och göra. Jag råka ligga med en annan kille igår också, och han gjorde det så jävla tydligt att jag bara duger till sex. Allt ska va hemligt, vilket jag själv sa också. Men INGEN vill ha mig mer än sex, är det något jävla rykte som går runt? Helt ärligt...

Och min kks typ kollega/kompis har vart sååå fin emot mig. Nu har han tagit bort mig från snap? När han senast igår sa att han ville träffa mig? Efter alla fina komplimanger han gett mig. Sist va det hans ex som tog bort mig, nu hade jag inte vart förvånad om det var han eller min kk. För ja alla jävla möjliga anledningar. Känner mig mer och mer som en pjäs på en schackbräda. Dem 2 kanske bara leker runt med mig, som en jävla idiot.

Vad gör jag fel där alla andra gör rätt? Haha, kom redan på en anledning. Jag faller för fuckboys - OTIPPAT! Men alla jag vill ha vill inte ha mig, och dem som vill ha mig vill inte jag ha. Kul :-)

Kul att man sitter här gammal nog för att fatta att allt inte cirkulerar runt killar. Men samtidigt kan en bekräftelse göra hela ens dag, och jag lever lite för bekräftelse. För VEM vill inte ha det egentligen?

Om jag ändå är inne på vad jag känner osv så känner jag att det är jag som driver runt saker bland mina vänner. Hör jag inte av mig - så hör ingen av dem av sig.. Någonsin

Då är min första tanke att de har mycket i sitt liv med, tillräckligt mycket för att inte höra av sig. Jag ska erkänna att jag är bra på hålla saker och ting bakom en mask. Men jag önskar så himla mycket att dem kunde se igenom den. Men framförallt att faktiskt höra av sig med jämna mellanrum. Och detta är inte pik till en viss person (vink) utan generellt så ligger det verkligen till såhär. Men ingen fattar, ingen fattar verkligen inte. 

PLUS att jag tappat mitt intresse för min sport och det dödar mig innefrån och ut. Simpelt as that. Usch vad jag blir ledsen av bara tanken att vara utan sporten som är 99% av mitt liv. Men jag ska härda ut, jag behöver den - nu mer än någonsin.

Vet inte hur jag ska avrunda detta. Var skönt att bli av med lite tankar, gråta lite, skrika lite, bara vara.

puss eller något