Känner mig så fruktansvärt ensam. Känner att jag kommer gå sönder, rasa i bitar.

Jag vet inte ens vad jag ska skriva förutom det. Jag hatar läsa dem 2 meningarna, men det är sanningen. Och jag hatar den. Jag hatar må såhär. Jag hatar klistra på ett leende. Jag hatar att gå runt och va omedveten vad den där förbaskande killen gör. Jag hatar det, JAG HATAR DET

Jag hatar ha den ständiga pressen på att prestera. Jag hatar ta ansvar. Jag hatar att jag aldrig är tillräcklig. Jag hatar att jag måste bevisa om och om igen vad jag kan och vem jag är. Jag hatar känslan som kryper upp på en, den känslan som lurar en och man tror att man verkligen ska rasa ihop på plats.
Återigen, jag hatar det.

Missförstå mig rätt, jag har mycket bra i mitt liv. Saker och ting jag älskar. Men ibland är hatet större... Eller sorgen är nog störst. Jag hatar nog egentligen inte. Jag är nog mest ledsen, förstörd, sårad, besviken. Men jag måste peppa mig själv.. Även om det är svårt.

Men jag hatar höra av mig till allt och alla, för gör inte jag det - då har jag ingen kvar. Vet inte ens när jag fick frågan hur jag mådde sist, för alla antar att jag mår bra. Hur man nu kan tro det..?

Jag kan samtidigt inte skylla allt på dem, jag lurar dem samtidigt - säger allt är bra. Men jag känner bara att deras intitution borde säga annat, att det är något mer än bara det tuna lagret på ytan. Eller är det bara jag? Jag vet inte, jag vet faktiskt inte.

Får grabba tag i det lite bättre stunderna i livet. För emellanåt så mår jag faktiskt riktigt bra. Det gör jag, även om jag själv glömmer bort det.

Igår åkte jag till honom, som en liten toffel. Men samtidigt så åkte jag även dit för min skull. För jag vill också ligga. Hur mycket jag än vill skratta nu så försöker jag hålla ihop det här seriösa. Men vi låg, äntligen efter en typ veckas paus, ah iaf för min del.. Både igårkväll och imorse. Grejen hur han är med mig själv, kan jag inte sätta ord på. Han är så jävla grov i mun så fort han umgås eller pratar med sina vänner, men när det bara är vi är han verkligen bra. Och det missleder mig, för jag vill inte ha mer, samtidigt som jag vill ha mer... Jag vill ha det jag inte kan få. Men det va verkligen den kvällen och dagen jag behövde idag. Det får mig att må bättre trots allt ovan hehe.

Ska avsluta nu.. Men det är en månad sen mitt favorit hjärta gick bort. En liten del av mig tog hon med sig, om inte en jättedel. Och det gör så jävla ont!! Jag saknar henne så otroligt mycket. Jag vet inte hur jag ska hålla ihop det men jag ska försöka för hennes skull, för mitt älskade älskade hjärtas skull. Jag älskar dig för all evighet.

Sänder även en tanke till min barndomskompis som valde att andra vägar i livet. Jag hoppas du vilar ifred. Din begravning var så otroligt fin, du hade varit så nöjd. Och framförallt glad att ditt favoritband spelades i kyrkan.

Mina fina, jag hoppas ni har funnit frid i livet. Det förtjänar ni verkligen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag visste inte man kunde må såhär dåligt. allt har vart suveränt de senaste veckorna men inom en em så hamna jag på botten. Och vet inte riktigt om jag kommer komma ur detta faktiskt om jag ska vara ärlig. men jag får la ta skiten som vanligt, mos...

Vilken ände ska jag börja i? Det har gått flera månader sen sist jag va här, det måste ändå vara bra? Att jag har vart så busy att jag faktiskt inte hunnit sitta här och deppa ihop. Men som vanligt allihopa, så har man mått så jävla dåligt, jag ...

Have you ever been in love? Horrible isn't it? It makes you so vulnerable. It opens your chest and it opens up your heart and it means that someone can get inside you and mess you up ...

Jag har sällan mått såhär dåligt. Magen är vänd upp och ner. Mår konstant illa och har inte ätit något vettigt på flera dagar. Hetsåt godis förut. Ni kan andas, jag är inte gravid. MEN det har hänt mycket som vanligt.   En nära vän till familjen ...