Har vart allmänt deppig idag och iochmed att jag är deppig kan jag inte äta ordentligt. Finner ingen aptit.

Jag gör felfelfel hela tiden. Dumma och onödiga misstag. Smsar J och säger att jag vill vara med han. Smsar E och säger förlåt att jag har betett mig som en bitch. Smsar F och berättar att jag känner mig klängi på han. FEL

Hur fan tänker jag? Jag borde leva och ta dagen som den kommer men istället rusar jag mot dagen och det blir helt galet fel.

Jag bråkar med mina föräldar jämt och ständigt och det är tack vare att jag måste ha sista ordet- på så sätt känner jag mig bättre och starkare. Men det är också det sista ordet som kan bli mitt slag. Men idag bråkade/tjafsade jag ingenting på Pappa och han var sådär översnäll hela dagen vilket gjorde mig irriterad men jag igronera honom från början och det är väl svaret till varför vi inte har grälat.

Det är mig det är fel på. Jag undrar nästan alltid vad det är för allvarliga problem jag har. Överreagerar för det minsta, skriker för det mesta och är allmänt dryg. Jag hoppas att detta bara en tonårsfas. Hatar att vara grinig och göra fel beslut. De är ju de felaktiga besluten som sätter mig i felsits.