Gissa vem som pratade med mig ídag? Jo, J!

Trodde han först undvek mig, känslig som jag är men det visade sig att han inte hade sett mig på hela dagen så vi satt och pratade om en hel del. Det var härligt att få prata med han och vi satt och disskuterade gamla minnen och om vad håller jag hemligt.

Men min vän S idag sa något sorgsamt men ändå så rätt. Att jag måste vara ärlig mot mig själv, precis lika ärlig som jag är på bloggen. Inte ljuga för mig själv och att jag ska våga vara ärlig mot mina närmaste vänner!

Hon har så otroligt rätt. Men problemet är att jag inte vet hur jag ska bli ärlig mot mig själv. Får helt enkelt hitta en lösning på hur jag ska släppa J för det spelar ingen roll vad  - hoppet kommer alltid finnas där, på ett eller annat sätt.

Men vi får hoppas att allt löser sig för ingen orkar hålla en sån stor börda tillräckligt längre för att leva livet ut så jag måste börja lägga ner bördan sakta men säkert och sluta hoppas på att det ska bli jag och han återigen.

Livet suger hårt vissa dagar men när vännerna och livet funkar förövrigt bra så är det helt otroligt att få en chans till ett liv överhuvudtaget!

Ta vara på det värdefulla du har, innan du vet ordet är det borta!

Idag är det första skoldagen på 3 veckor. Prao och lov. Har inte träffat eller pratat med J på 2 och ½ vecka. Det känns som jag har glömt han på något sätt. Att han inte har vart i mitt liv. Jag kan inte se hur han ser ut längre. Minnerna av oss tynar bort. Jag vill inte att allt ska försvinna - även om det vore bäst så!

Men önska mig lycka till att jag klarar av dagen, jag måste klara av den!

M O N S T E R S