Vi springer runt i huset medan vi borstar våra tänder.
Vi läser på schampo flaskan i duschen.
Vi skrattar åt våra egna skämt innan vi berättar dom.
Vi behöver ingen klocka eftersom vi har en mobil.
Vi kan läsa en mening 10 gånger utan att förstå den.
Vi trycker på dörren fast att det står dra.
Vi säger va? fast vi har förstått allt.
Vi hatar när vinden förstör våran frisyr.
Vi kollar i kylskåpet 10 gånger om dagen utan att äta något.
Vi kan se samma film 10 gånger.
Vi måste ringa till våra mobiler för att hitta dom.
Vi kan kolla på klockan för att sedan glömma vad den visade.
Vi vänder på kudden för att sova på den kalla sidan.
Vi sätter våra alarm tidigare så att vi kan ligga och sova längre.
Innan vi går och lägger oss räknar vi ut hur många timmar vi sover.

Idag är det första skoldagen på 3 veckor. Prao och lov. Har inte träffat eller pratat med J på 2 och ½ vecka. Det känns som jag har glömt han på något sätt. Att han inte har vart i mitt liv. Jag kan inte se hur han ser ut längre. Minnerna av oss tynar bort. Jag vill inte att allt ska försvinna - även om det vore bäst så!

Men önska mig lycka till att jag klarar av dagen, jag måste klara av den!

M O N S T E R S

J.B har börjat ringa mig. Riktigt irriterande. Hur ska jag få bort killen? Jag har aldrig kontaktat han och nu vill han prata. Han tjatar,tjatar och tjatar. Får la stå ut med 10 min av hans jobbiga snack om ingenting.

Vill sjunka igenom jorden!

Godnatt bloggen

Vad hände egentligen? Jag har blivit en helt ny människa. Känns verkligen som jag har börjat om på ett nytt oskrivet kapitel. Okej, jag ska inte ljuga. Jag har gjort en hel del grejer som mina närmaste vänner inte vet någonting om...

Ett nytt liv men lika falsk mot mina vänner som alltid. Jag beter mig som en idiot.

Jag ska inte skylla på alla andra men när folk har börjat snacka om sin vikt och att de vill bli smalare få mig att titta ner och jag... jag tycker jag borde gå ner i vikt. Man tycker att man ser tjock ut från sin blick men man egentligen inte är det.

Vad är det som händer med mig? Vill jag verkligen svälta mig själv för att se speceiella siffror på vågen?

Jag vill inte det men folk som pratar om det lockar med mig. Jag måste testa tänja gränserna...

Borde sova, ska upp om 5 timmar. Jag orkar inte med mig själv. Men jag måste ta ett djupt andetag och blunda, glömma allt som hände. Vill inte minnas det. Tänka på den nya sidan som jag kan skriva ner min nya historia. Får helt enkelt se vad livet har att erbjuda.

Jag har ingen om vad jag vill ha fram med all skittext men ni som läste den får ett + i kanten. Jag är förvirrad bara!

Jag undrar vad jag gör fel egentligen. Om det inte är det, så är det de andra?!

Vad är felet?

Tror du jag ville att det skulle bli såhär? nej!

Men man får stå för dem beslut man tar och jag hoppas innerligt att min mamma gör rätt beslut. Eller det gör hon alltid så jag litar fullt ut på henne.

Jag vill inte veta hur detta ska sluta. Måste vara stark nog att stå för det vi tycker, jag och min mamma. We will make it!

Jag vet att vi gjorde rätt.

Tack S för idag. Du är bäst tjejen och jag har saknat dig otroligt mycket. Love u!   

Jag har länge pratat om att jag är fast i en annan tid. En tid jag var som lyckligast och var mig själv. Men när han svek mig blev jag så djupt sårad att jag satt med kniven/rakbladet/nål - you name it.

Efter det har jag sårat en kille som sen såra mig djupare tillbaka. Men nu har jag hittat tillbaks till migsjälv men jag vet att det är bullshit!
Vem försöker jag övertyga? Jag mår inte bra, jag får acceptera att det är något psykiskt fel på mig. Inte mediciniskt utan mer mitt tankesätt. För att bli sårad på djupet två gånger tar på mig, speciellt en tjej på 15 år som vill leva livet. Jag har vänner runtomkring mig som älskar mig för den jag är. Jag är inte deppig twenty-four/seven utan jag skriver här. skriver ner mina känslor för att sen må bättre.

Jag gillar inte hur orden psykiskt och fysiskt låter. Det låter så sinnessjukt - kanske det jag är. sinnessjuk?