Marijoteten här visste väl att jag skulle komma tillbaks hit tidsnog och här sitter jag.

Mer nedbruten än någonsin. Inte bara att jag har tränat 3 timmar i sträck, vart i stan samt jobbat utan detta är den där förbaskade killen som tar energi från mig.

Nu vet jag att något inte stämmer. Min magkänsla säger det och jag önskar överallt annat att den inte var sann, önskar verkligen mer än allt att min jäkla magkänsla har fel.

Ni vet dem där kondompaketen? Som låg på bordet en morgon? Väl, ja.. Alltså det har gnagt på mig, lite hela tiden. Att en främmande människa kom fram till mig på krogen och sa att killen i fråga som jag skriver om håller på och ligger med flertal tjejer.

Och vet ni vad jag gjorde med den informationen först? Jag blånekade. Jag grävde ner den långt långt ner. Men ju mer tiden går desto mer kommer det upp. Bajskillen har tagit avstånd och är... jag vet inte - frånvarande. Jag förstår nu vid 20 års ålder att världen kommer inte gå under pga en kille, men det kan fortfarande göra ont att förlora någon man haft där i 6 månader.

Han har inte kunnat ses på några dagar för att han har varit med sina kompisar. Vad vet jag? Det kan vara sant likaväl som det kan vara "kompisar"

Faktum att det saknas lite för många kondomer sen jag var där och rotade efter en då vi båda hade klamydia som HAN smittade mig med. Det paketet är nästan tomt nu. MEN -  kan jag skylla på honom? Vi är inget, vi har ingen stämpel på oss som säger att vi är ihop. Och det kan störa mig likamycket som det gör mig livrädd. Önskar emellanåt att vi var tillsammans för att veta att han inte gör något bakom min rygg, naiv som jag är så försöker jag verkligen tro på det där, även om det kan vara min största lögn hittills, han har nog lika lätt att göra det nu som då isåfall. Men ah, samtidigt vet jag verkligen inte om jag vill ha förhållande för jag har alltid klarat mig själv. Genom all skit under dessa år, genom eld och vatten - varför ska jag nu börja luta mig emot någon?

Känner mig svag och sårbar. Veta att en annan människa har möjlighet att såra en så på djupet? Och det hade ju inte precis vart första gången det hände.

Och allt detta kaos påverkar mig mer än vad jag trott. Jag är lättgrinig och har otroligt lätt till frustration och aggression som aldrig förr. För han vet exakt vart han har mig. Han har mig runt sitt lilla lillfinger, och även det hatar jag att det är sant. Missförstå mig inte, jag kan stå upp förmigsjälv och allt det där men när han frågar om jag vlll komma tlll han så gör jag allt för att det ska bli möjlighet.

jag var tvungen att gråta en skvätt haha

Jag kan gråta helt oregelbundet, från ingenstans till ba sådär, rakt upp och ner. Mina vänner tycker att jag ska konfrontera honom men jag är så himla rädd att förlora honom. Ja ni hör ju. JAG är RÄDD för att FÖRLORA honom!!!

Han hade inte tvekat en sekund att ta upp det här och önskar jag var likadan. Hade det vart ombytta roller här så hade han flippat om han fick reda på att jag låg med andra. Och faktiskt behandlat mig därefter. Han vet precis vilka knappar han ska trycka på, även om han aldrig har vart elak eller så emot mig men jag vet att om det skulle ske så droppar jag nog lite självkänsla och självförtroende som jag kämpat så hårt med att få.

Så får väl överanylisera lite till i min ensamhet haha, men den där fantastiska deppmusiken i bakgrunden.

I'll be in touch så att säga, detta var oerhört skönt att göra.